Nej, inget sytt. Men handlat

Vi har semester och är uppe i norr. Jag tillbringar tiden med att springa på auktioner-det kommer nog lite bloggeri om det snart. Men temat för dagens inlägg är en alldeles bedåande klänning, som genialiska Y sytt. Men Lappen bak, förståss.

Visst är det ljuvlig? Och sitter som gjuten också. Kanske ska den få gå på bröllop snart, så kär är jag i den! Och jo, den okammade, osolbrända personen är ingen mindre än yours truly. Mer än så får ni inte se ;-)

Kommer ni ihåg Uffe?

Mors dag är en rätt trevlig dag, och ni som läst ett tag kommer kanske ihåg förra årets present, baggen Uffe. Uffe har både hunnit med att flytta hem till sina fruar, få fem barn och nu flyttat "till en annan hage" som hans femårige ägare säger. Han blev lite väl ilsk på slutet. Så i år kunde jag ju inte få Uffe i retur, men herrn har ju liksom snöat in på djurspåret, så i år fick jag en intensivt pipande kartong på morgonkvisten!
11 st skånsk blommehönakycklingar! Hönshus har herrn lyckats bygga i hemlighet också, bakom garaget. Jag har varit lite tveksam till hönsprojektet, som diskuterats ofta, men nu känns det riktigt kul, ju.

Och om ni läst förra årets morsdagsinlägg så vet ni att man får morsdagskort av dagis med saker barnen berättar om sin mamma. Och jo, även i år har Fjant berättat att jag gillar att sova. Knodd har berättat att han gillar att sova med mig.

En alldeles fantastisk dag!

Jag och några vänner hyrde byns bagarstuga igår, och bakade och eldade hela dagen. Och oj, så roligt vi hade! Det var lite trixigt att få till det med eldandet och värmen, och raka glöd hit och dit, men till slut fick vi nog kläm på det-ingen av oss hade ju testat förr, så vi körde helt på känn. Vi bakade mjukkaka, rågsurdegsbröd och Levain, och det blev ju förståss extra gott när det var lite vedeldssmak på det!

Diverse barn var med i omgångar under dagen, och de tyckte nog nästan att det var lika kul som vi, när man fick kladda med hur mycket mjöl man ville, och spännande med elden i ugnen. Stugan ligger tillsammans med några andra gamla hus bredvid hembygdsgården, och med solskenet, blommorna, lekande barn och trevligt sällskap blev det nästan fånigt idylliskt. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det gav mersmak, här ska vedugnsbakas mera, det kan jag lova!

Nästa experiment!

Det har varit tyst, länge nu. Ursäker framföres.
Men NU! Imorgon startar mitt nästa experiment i brödprojektet, bakning i vedeldad ugn. Vi har en bedårande söt timrad bagarstuga här i byn, som man får hyra för nästan ingenting, och nska jag och några kmpisar ge oss i kast med det hela i morgon. Spännande, ska det bli, och jag ska göra mitt bästa för att få lite bilder från det. Elden är redan igång.

Ja, må jag leva!

Jag fyller år, 33, en alldeles intetsägande ålder. Men jag gillar att fylla år, och det tänker jag fortsätta med tills jag blir gammal och grå; Man ska ju aldrig missa ett tillfälle att fira.

Så i år har jag firat mig själv genom att lära mig baka macarons! Det var pilligt som attan, tog tid, men var himla kul. Och med lite mer övning blir de nog ännu bättre ;-), de blev lite ojämna och mjuknade lite efter kylförvaring. Men roligare småkakor får man ju leta efter, man kan variera smaken i oändlighet, de är färgglada, små och supergoda. Små saker man bli glad av!

And now for some more ranting....

Det blir många inlägg som egentligen inte hör hemma i bloggen just nu, men jag vill bara pysa lite irritation över världen. Återigen frågar jag mig "Hur tänker folk????"
Ekvationen är enkel; Magsjukt barn+hemma 48 timmar EFTER SISTA SYMTOM=inga gigantepidemier. Men ack, så svårt att förstå.
När skräcken för den nya influensan härjade som värst var folk halvt hysteriska, vägrade ta i hand, höll barnen hemma om nån råkade nysa och handspriten tog slut på apoteken. Men nu, när vinterkräkeländet kommit tycker man visst att jajja, storebror kraktes hela natten, så lillebror får gå på dagis så att vi kan vila upp oss.
Smittspridningen av magsjukor är ännu snabbare än H1N1, och kan förhindras på samma sätt. Handtvätt, handtvätt, handsprit, handsprit, stanna hemma om nån är sjuk.
Hur kort minne har folk egentligen?
Om fler hade tänkt rätt kanske inte Fjants femårsdag hade behövt sabbas av lillebrors magsjuka....

Men snälla!

Det här blir ett inlägg som egentligen inte passar i bloggen, men nu kan jag bara inte hålla mig. Varför gnäller alla så evinnerligt mycket om snön? Det ska till och med tas upp som en politisk fråga att sittande regering inte gjort tillräckligt för snöröjningen.

Snälla, ge upp!!!

Vi lever i ett land som till största delen är på samma breddgrad som Grönland, att det nu råkar vara lite mer snö än vanligt är inte en katastrof, eller skandal, eller chock eller något annat som kvällstidningarna behagar kalla det. Det är bara snö. Lite kallare än regnet som folk verkar tycka är helt okej att stå ut med från november till april. Svart, isande kallt regn istället för vit, vacker snö som gör att allt blir lite ljusare och lite roligare. Med snö är det en poäng med vintern, man kan åka skidor, bygga kojor, åka pulka.

Och ja-det är lite meckigare att köra bil. Och skotta snö. Jag vet, för jag bor mitt i skogen och sköter det mesta av snöröjningen själv, jag har varit insnöad både en och två gånger. Men hur kul är det att sanera leriga barn vareviga dag? Eller att försöka hoppa mellan vattenpölarna när man ska till soptunnan?

Nu ska jag sluta orera, men kan inte folk förstå, att på vintern, i mellansverige finn inget negativt med snö; det betyder bara frånvaro av mörker, lera och slask!