Första maten från egen täppa

ungefär, i alla fall. På diverse bloggar har jag läst om Nässelpesto, och eftersom nässlorna gillar oss bestämde jag mig för att prova. Det blev jättegott, och det är ju förståss en viss känsla att äta nåt man tagit in från trädgårn, även om det är ett avskytt ogräs. Ogräs eller ej, men i denna tappningen är de rätt vackra.
Vi har haft en produktiv dag idag, med diverse jobbande i trädgårn i det som nästan kan kallas sommarvärme. Jag har grävt om jorden i drivbänken, det ska fyllas på med mer gödsel, och inspekterat hur grödorna överlevt vintern. Myntorna har redan tagit bra fart, likaså timjan och oregano. Alltihopa har delats, för att bättra på kryddbeståndet på dagis. Och såhär härligt, somriga ser barnhänder ut efter en hel dags lekande ute. Inte så illa, kan man tänka, men beaktar man att de faktiskt var den renaste dele på ungen blir ju perspektivet ett annat.