onsdag 14 september 2011

Idag fyller en ängel år

Idag fyller min älskade mamma 60 år, men jag får fira henne på egen hand, för hon dog tidigare i år. På min födelsedag, faktiskt.
Min mamma var en fantastisk kvinna, så mycket av det som är jag är har jag fått ifrån henne.

Hon visade mig glädjen i matlagningen, inte genom instruktioner och recept, utan genom att hela tiden själv ha ett brinnande intresse för mat. I hennes kök var måltiden alltid viktig, ett tillfälle att sitta ner tillsammans, en chans att göra vardagen till lite fest. Hon trivdes bäst när hon var i rörelse,och tillsammans spenderade vi timmar i köket. Vi pysslade, fixade, funderade, smakade. Hennes sjukdom gjorde att hon tappade smaksinnet, men hon var ändå kvar där i köket med mig. Och nu är mitt kök alldeles tomt.

I hela mitt liv har min värld varit fylld av böcker. Det fanns alltid nya böcker att förlora sig i, och det fanns alltid plats för några till. Bokreakatalogen var en bibel varje år när den kom, vi satt och kryssade och valde och gick sedan med andakt och hämtade vårt paket, mamma och jag. Och nu är mina barns bokhylla halvfull, men böckerna från Momme har slutat komma.

Min obändiga vilja och envishet har jag både ärvt från henne och prövat henne hårt med. Det finns ingen som jag grälat med som med mamma. Verbala som vi är har vi haft evighetslånga argumentationer där vi försökt prata omkull varann, men vi blev alltid vänner till sist, jag fick alltid höra att hon älskade mig. Mammas sjukdom gjorde att hon fick svårt att prata, och vi kunde inte argumentera längre. Helt plötsligt så blev hon bara tyst när jag drog igång, helt plötsligt fanns inte min sparringpartner där, hon kunde bara säga nej eller ja om hon blev upprörd. Och då tystnade även jag. Men efteråt kunde hon fortfarande säga att hon älskade mig.

Trots alla ord, alla gräl, alla timmar i köket och alla telefonsamtal finns så mycket som aldrig blev sagt eller frågat eller gjort. Hur gör man får att klara av att komma ihåg alla saker som man ska göra som mamma? Hur ska jag kunne ge mina barn allt det hon gett mig? Hur ska jag veta vilka släktingar som bor var? Var finns receptet på fikonchutneyn och var är julduken som mormor broderade? Vem ska lyssna på allt mitt prat som aldrig tar slut?
Vi skulle firat i en villa i Italien med god mat och gott vin och gott prat. Det skulle bli min present till henne, det bestämde jag för flera år sedan. Vi hann inte dit. Nu ska jag ha en alldeles vanlig dag, med jobb, dagishämtning, simskola och trötta barn istället. Men sen, när lugnet lagt sig, ska jag tända alla ljusen i uterummet, öppna en flaska prosecco och lite ost eller salumi till. Och låtsas att det har varit en sensommardag i Italien fylld av strosande i gränder, cappuccino på uteserveringar och botaniserande bland charkdiskar och grönsaksaffärer. 

1 kommentar: