Vi samsover, som det heter, i vår familj. Inte av nån sorts ideologisk idé om att det främjar social utveckling, eller så som det gärna kan skena iväg till i webbaserade familjediskussionssammanhang (oj, långt ord), utan vi tycker det är mysigt. Knodd och Fjant somnar oftast i sina egna sängar, eller varandras, men det går sällan många minuter efter midnatt innan 160-sängen är full av snarkande, bökande barn. En morgon när vi låg och drog oss och mös sa jag till Fjant;
"vet du, i en del familjer sover alla i sin egen säng!"
Fjant lägger pannan i djupa veck och ser ytterligt undrande ut.
"Va, tycker de inte om varann?"
